Gräsgårds Hamn

 

Gräsgårds Hamns Historia

Från boken "Gräsgård - mellan hav och hed".

Så mycket vet vi att det i forna tider troligen fanns flera mindre hamnar i området tillhörande respektive by. De grundgående långskeppen från vendel- och vikingatid kunde gå in på mycket grunda vatten, likaledes de medeltida koggarna.
En betydelsefull hamn låg norr om där hamnen ligger idag, troligen huvudhamn för Gammalsby samt Torngården som då låg nära strandlinjen. Där kunde skeppen gå in och söka skydd bakom Gammalsbyören och i dess lugna vatten kunde de ligga säkert även om vädret var oroligt.

Bland ortsbefolkningen fanns det sedan en lång tid en önskan om em riktig fiskehamn. Vattnen var fiskrika. 1917 hade länsstyrelsen i Kalmar utrett möjligheterna att öka utkomsterna för Ölänningarna. En kommitté tillsattes som skulle utreda åtgärder för att främja det öländska kustfisket. 1934 beslutade Gräsgårds kommunalstämma att de skulle stå för 10% av byggkostnaderna och hälften av fiskehamnens framtida underhåll. Dock skar det sig då Kungliga Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen krävde fler åtaganden, och kommunen rev då upp sitt beslut.
Nu tog flera personer tag i saken och Gräsgårds nya fiskeriförening bildades, sedemera Gräsgårds hamnförening u.p.a. Varje medlem betalade 25 kronor per andel med en förbindelse på 75 kronor, om behov skulle uppstå. Anläggningskostnaden beräknades till 65 000 kronor och 58 500 kronor erhölls och resterande 6 500 kronor betalades av föreningen. Stadgarna registrerades hos länsstyrelsen den 4 februari 1935. Styrelsen bestod av Carl T. Nilsson, Axel Ramberg, Oskar Johansson, Ragnar Nilsson Mellborg och Sven Åsenius.
1936 stod hamnen färdig till glädje för fiskarna i trakten. Underhållet har under åren erhållits från hushållningssällskapet, kommunen, staten, bensinskattemedel m.m.
1955 byggdes en tångfångare för 125 000 kronor, och kort därefter fick hamnen gatubelysning. 1978 byggdes en ny småbåtsbrygga och en ny stor brygga, som var nödvändig för fiskets behov.
1959 togs det in 840 000 kilo torsk i hamnen. En filéfabrik startades i de gamla mejerilokalerna i Torngård som gav jobb upp till 15 personer.
På 90-talet uppgav hamntillsyningsmannen Stig Svensson att 12 till 14 båtar bedrev fiske i hamnen, och fiskare från Sundsvall, Härnösand, Skanör och Oskarshamn använder hamnen.

Idag har yrkesfisket upphört och föreningen jobbar med att ta fram en långsiktig vision och plan om hur hamnen ska kunna utvecklas i framtiden.

En fransk kung på Öland

Vincent Eldefors - från Släktingar.se
I Gräsgård fick ortsborna fick sig en rejäl överraskning hösten 1804. Greven av Lille, sedermera kung Louis eller (i Sverige) Ludvig XVIII och hans brorson, hertigen av Angoulême, var på väg över havet till Kalmar från en rysk hamn då de hamnade mitt i en svår storm.
Den 22 september tvingades delegationens fartyg att gå i land vid Gräsgårds hamn där de möttes av stor misstänksamhet från lokalbefolkningen. En ganska hätsk och hotfull stämning spred sig i hamnen, de misstänktes ju kunna vara ryssar. Kronolänsmannen i Gräsgårds härad, Sven Nylander, var emellertid en ganska välutbildad prästson från Småland som talade åtminstone hjälplig franska. Han lyckades tolka mellan ortsborna och den franska delegationen så väl att han belönades med 12 dukater från kungens egen hand.
Greven reste vidare med sitt sällskap till Resmo prästgård och de kunde inte lämna Öland förrän tre dagar senare på grund av den ihållande svåra väderleken. Sverige hade redan erkänt honom som kung av Frankrike och väl på plats i Kalmar fördes samtal mellan honom och greven av Artois om en gemensam politik mot Napoleon under denna mycket turbulenta period i Frankrikes historia.
Ludvig XVIII blev kung i Frankrike först 1814, 58 år gammal. Han avled tio år senare då han led av fetma, gikt och kallbrand i såväl benen som ryggraden, på den tiden ganska typiska tecken på ett ohälsosamt överklassliv i överflöd.
Vad hände då med Sven Nylander? Jo, han avled redan 1812 då han var i 30-årsåldern.
Gräsgårds socken hade vid tiden för den franska delegationens ankomst hela 670 invånare. Det är utöver denna händelse en historiskt intressant bygd där man bland annat hittar ruinerna efter Eketorps borg på byn Ösbys utmark samt flera grifthögar.
Sven Nylander tillhörde en stor småländsk prästsläkt. Hans far Jonas Nylander (1733-1789) var kyrkoherde i Kulltorp mellan Värnamo och Gislaved och farfar Magnus Nylander (1690-1755) var kyrkoherde i Åkers församling några mil därifrån.
 
Ludvig var inbjuden till Kalmar av den svenske kungen Gustaf IV Adolf, som ville diskutera en gemensam politik mot Napoleon. Totalt tillbringade hans entourage en månad i Kalmar där han var inkvarterad i landshövdingens residens.Varje kväll var det middag hos landshövdingen Michael Anckarswärd, samtidigt som överläggningar fördes. Dessa resulterade i en skrivelse, daterad Kalmar den 20 oktober 1804, där de (burgunderna) hävdade sin arvsrätt till den franska tronen. Efter Napoleons abdikation 1814 låg denna skrivelse till grund för ättens återinträde på den franska tronen.
Fransmännens vistelse i staden väckte stort uppseende och under densamma företogs promenader, bland annat besökte de Stensö udde som platsen för Gustav Vasas landstigning i Sverige och Kalmar den 31 maj 1520. Till minne av detta skänkte hertig Ludvig pengar till den på bilden avbildade minnesstenen, som ligger på Stensö udde nära vattenbrynet.